Bakteriell vaginos

kallas också vaginal bakterios

Bakteriell vaginos har definierats som en ekologisk störning i vagina. Den normala lactobacillfloran (mjölksyrabakterie-dominerade floran) undertrycks av en riklig växt av anaeroba (anaeroba = som ej behöver tillgång till syre) mikroorganismer. Detta medför typiska förandringar av vaginalsekretet. Tillståndet är relativt vanligt.

Förekomst

Bakteriell vaginos förekommer i synnerhet hos kvinnor med frekventa samlag och flera sexualpartners. Den anaeroba infektionen är sexuellt överförbar. Speciellt i USA förekommer vaginos hos kvinnor som utför vaginalsköljningar, det bruket är ju inte så utbett i Skandinavien..

Bakgrund

Bakgrunden till bakteriell vaginos är inte helt klarlagd. Men det är säkerställt att laktobacill-floran är undertryckt. Man kan också i regel odla fram flera anaeroba bakterier, såsom Gardnerella vaginalis, anaeroba kocker och mycoplasma.

Egen upplevelse

Kvinnan upplever framförallt symtomet "dålig lukt" i samband med sjukdomen bakteriell vaginos. Det är de anaeroba bakterierna ger upphov till bildning av flyktiga aminer (vilka ger den dåliga lukten) samt ett ökande pH (en surhetsgard förskjuten mot det alkaliska hållet). Lukten påminner mest om rutten fisk. Den finns hela tiden men förstärks efter samlag och under menstruation, två tillfällen då miljön i slidan blir mer alkalisk. Flytningen är måttligt ökad och har en gråaktig färg.

Diagnosen

Diagnos av bakteriell vaginos kan vara svår om man vill vara exakt. I de flesta fall betecknar man tillstånd med:
1. Gråaktig, homogen flytning
2. pH > 4,5
3. Clue cells i direkutstryk från vaginalsekret
4. Positivt amintest, d.v.s. doft av rutten fisk när vaginalsekret-provet på objektglaset behandlas med KOH, kaliumhydroxid.

Mikroskopi

Det är vanligt (men oförklarat) att kocker i stort antal fäster sig vid avstötta vaginalepitelceller, Kombinationen av vaginalepitelceller och kocker kallas "clue cells" och kan ses vid mikroskopisk undersökning av direktutstryk av vaginalsekret. Clue cells kan sägas vara den bakteriella vaginosens enklaste kännetecken.

Det mikroskopiska fyndet vid bakteriell vaginos. Slidsekret (flytning) har strukits ut på ett objektglas. Man ser de ganska stora, ytliga vaginalepitelcellerna och man ser hopar av bakterier av olika slag (anaeroba bakterier och kocker). De senare fäster sig på ett karakteristiskt sätt till de avstötta epitelcellerna. Cellen tillsammans med "molnet av kocker" har kommit att kallas för "clue cell".

Behandling

Behandlingen syftar till att reducera dominansen av floran av anaeroba bakterier. Oftast använder man då s.k. imidazolpreparat (Flagyl och/eller Metronidazol) som är aktiva mot anaeroba bakterier men sparar laktobacillerna. Peroral behandling är mest effektiv men kan för att påskynda den symtomatiska lindringen kombineras med lokal behandling i vagina med Metronidazol-vagitorier. Alternativ behandling är med klindamycin (Dalacin). Det finns för närvarande ingen annan behandling som har dokumenterad effekt. Men man bör tänka på förekomsten av en "blandinfektion". Då bör en ny kur av Flagyl kombineras med ett bredspektrumantibiotika i hög dos (Vibramycin).

Recidiv efter genomförd behandling är vanliga. I viss mån kan recidiv förebyggas genom applikation intravaginalt av gel med mjölksyrabakterier (Lactal).

Läs mer om bakteriell vaginos - klicka här!